VI VILL ENHET, INTE SPLITTRING

Ledarartikel i Folkets Dagblad den 13 juli 1963

Överläggningarna mellan de kinesiska och sovjetiska partierna pågår nu. I överensstämmelse med Centralkommitténs instruktioner strävar Kinas kommunistiska partis delegation att uppnå positiva resultat av dessa överläggningar, visar största tålamod och gör sig den allra största möda för saken.

Enheten mellan de kinesiska och sovjetiska partierna och enheten mellan de bägge länderna är av synnerlig vikt. Den kinesisk-sovjetiska enheten påverkar hela världsläget. Folken i våra bägge länder kräver inträngande att denna stora enhet ska tryggas och stärkas, och detta är också alla kommunisters och alla revolutionära folks gemensamma önskan.

Kinas kommunistiska parti är fullt medvetet om sin historiska plikt. Vi ska göra allt som står i vår makt för att stå fast vid principerna, vid att avlägsna meningsskiljaktigheterna, stärka enheten och föra en gemensam kamp mot fienden.

Det är ingen hemlighet att det består ett antal viktiga principiella meningsskiljaktigheter mellan de kinesiska och sovjetiska partierna och inom den internationella kommunistiska rörelsen. Dessa meningsskiljaktigheter är av allvarlig karaktär. I huvudsak gäller de: huruvida revolution är önskvärd eller inte, huruvida marxismen-leninismens grundläggande principer ska följas eller inte och huruvida man ska stå fast vid de revolutionära principerna i 1957 års Deklaration och 1960 års Uttalande eller inte. Det är inte i överensstämmelse med fakta och gagnar inte strävandena att avlägsna meningsskiljaktigheterna, när man framställer saken som om dessa bestod mellan Kinas kommunistiska parti å ena och Sovjetunionens kommunistiska parti och hela den internationella kommunistiska rörelsen å andra sidan.

Det råder inga tvivel om att uppgiften att undanröja meningsskiljaktigheterna är ytterligt svår. Vi tror att de kan avlägsnas steg för steg och att enheten kan bevaras och stärkas men endast förutsatt att de kinesiska och sovjetiska partierna noggrannt följer marxismen-leninismens grundläggande principer, håller fast vid de revolutionära principerna i 1957 års Deklaration och 1960 års Uttalande samt tillämpar metoden att överlägga på jämlikhetens grund och diskutera frågorna på ett kamratligt sätt.

Innan meningsskiljaktigheterna kan undanröjas är det nödvändigt att ha klart för sig vilka de är. I sitt brev av den 30 mars till Kinas kommunistiska partis Centralkommitté ställde Sovjetunionens kommunistiska partis Centralkommitté frågan om den internationella kommunistiska rörelsens allmänna linje och klargjorde systematiskt sina åsikter. Det var mycket betydelsefullt att denna fråga ställdes. Ehuru vi inte delar SUKP: s Centralkommittés åsikter, tror vi likväl att SUKP:s Centralkommitté därvid handlade fullt riktigt och att detta främjade den ömsesidiga förståelsen. Vi har publicerat dess brev obeskuret på det att våra partimedlemmar och hela det kinesiska folket ska få kännedom om SUKP:s Centralkommittés åsikter.

Kommunister försmår att dölja sina åsikter. Eftersom SUKP:s Centralkommitté var den första att ställa frågan om den internationella kommunistiska rörelsens allmänna linje klargjorde KKP:s Centralkommitté i sitt svar av den 14 juni systematiskt sina egna åsikter och lade fram sina egna förslag i denna fråga, och den sade därvid klart att det var de sovjetiska kamraternas sak att avgöra vad de gillade eller ogillade. Vårt handlingssätt var likaledes, enligt principerna om oberoende, jämlikhet och ömsesidighet i förhållandet mellan partierna, fullt riktigt och ägnat att främja den ömsesidiga förståelsen och det stegvisa avlägsnandet av meningsskiljaktigheterna.

Vi måste beklaga att SUKP:s Centralkommitté icke blott underlåtit att publicera vårt brev och ge SUKP:s medlemmar och sovjetfolken kännedom om dess verkliga innehåll, utan tvärtom också riktat godtyckliga angrepp mot brevet i resolutioner och uttalanden och därmed rest allvarliga hinder i vägen för de kinesisk-sovjetiska överläggningarna innan de börjat.

SUKP:s Centralkommitté säger, att vårt brev "godtyckligt uttolkar" 1957 års Deklaration och 1960 års Uttalande. Detta kan vi inte gå med på. Det finns objektiva mått på sanning och osanning. Vägran att låta folken veta hur KKP:s Centralkommittés svarsbrev tolkar Deklarationen och Uttalandet i förening med rasande angrepp mot KKP:s Centralkommitté såsom kättersk och avvikande från de sanna lärorna är nästan detsamma som att säga att den inte har någon som helst rätt att företa den nödvändiga uttolkningen av Deklarationen och Uttalandet på basis av marxismen-leninismens grundläggande principer. Om så är fallet, måste folk fråga: tror SUKP:s Centralkommitté att den har rätt att monopolisera tolkningen av Deklarationen och Uttalandet?

SUKP:s Centralkommitté säger att vårt brev innehåller ett "grundlöst och smädligt angrepp" på sovjetpartiet. Vi kan inte godta den anklagelsen heller. Då någon anklagas för smädelse eller förtal är det som regel nödvändigt att lägga fram fakta till stöd för anklagelsen. Ligger det ens minsta grand av rättvisa i att gång på gång fördöma KKP:s Centralkommitté för förtal utan att låta folket veta vad dess svarsbrev verkligen innehåller? Det som sannerligen förtjänar att kallas förtal är att dölja den andra partens åsikter samtidigt som man vanställer och angriper dessa.

Vårt brev av den 14 juni är uttryck för en allvarlig inställning. Vi hävdar att dess innehåll är riktigt. Hur man än ser på vårt brev är det förvisso inget fasansfullt monster och ingenting för en revolutionär att vara rädd för. Finns det något skäl att ställa till ett sådant oväsen om det? Det som är felaktigt kan ju inte stå sig i längden. Människor kan skilja mellan rätt och orätt. Om SUKP: s Centralkommitté anser att vårt brev har fel i allt, kan vi inte förstå varför den inte har publicerat brevet för det sovjetiska partiets medlemmar och sovjetfolket att läsa och därmed givit dem bevis för att KKP har fel och SUKP rätt.

Ehuru KKP:s Centralkommitté inte är överens med SUKP:s Centralkommittés synpunkter på den internationella kommunistiska rörelsens allmänna linje, betraktar vi dem dock inte helt enkelt som angrepp emot oss och avvisar dem inte av den orsaken. Diskussion är nödvändig just därför att åsikterna går isär. Om man överlägset avvisar den andra partens synpunkter innan diskussionen ägt rum, vad finns det då att diskutera? Det är beklagligt att SUKP:s Centralkommitté inför de kinesisk-sovjetiska överläggningarna i hastigt mod förklarade att den "kategoriskt avvisade" KKP:s Centralkommittés synpunkter på den internationella kommunistiska rörelsens allmänna linje. Betyder inte ett sådant handlingssätt att man stänger dörren till förhandlingar innan de börjar? Ehuru vi helst vill tro att så inte är fallet, kan vi inte underlåta att framhålla att denna handling av SUKP:s Centralkommitté var synnerligen allvarlig.

Samtidigt använde SUKP: s Centralkommitté det förhållandet att kinesiska institutioner och kinesisk personal i Sovjetunionen såsom ett led i sin normala verksamhet spritt kopior av KKP:s Centralkommittés brev, såsom förevändning för sitt orimliga krav om hemkallande av ifrågavarande personer, och utvidgade därmed de ideologiska meningsskiljaktigheterna mellan de kinesiska och sovjetiska partierna till de statliga förbindelsernas område.

Trots dessa nedslående händelser inför de kinesisk-sovjetiska överläggningarna, värderar vi fortfarande den kinesisk-sovjetiska enheten och har avstått från att vidtaga åtgärder motsvarande sovjetregeringens oresonliga handling att begära återkallande av kinesisk personal och från att offentligt besvara de oberättigade anklagelser som SUKP:s Centralkommitté riktat mot vårt brev. Vi sände vår delegation till Moskva för överläggningar i avtalad tid. Vi hoppades att alla meningsskiljaktigheter mellan KKP och SUKP skulle diskuteras lugnt och att det kinesisk-sovjetiska förhållandet skulle förbättras när överläggningarna började.

Nu måste vi med tungt hjärta konstatera att händelserna utvecklats i en riktning motsatt den vi hoppats på. Sedan de kinesisk-sovjetiska överläggningarna började har SUKP: s Centralkommitté inte upphört med sina offentliga angrepp mot KKP. Ännu mer oroande är det faktum att ehuru vi å vår sida publicerat de på varandra följande uttalanden och det beslut vari SUKP:s Centralkommitté nagelfar oss, har den vägrat att publicera motsvarande uttalanden av KKP:s Centralkommitté och sålunda hindrat SUKP:s medlemmar och sovjetfolken att få kännedom om fakta. Med utnyttjande av detta sakernas tillstånd genomför SUKP:s Centralkommitté vidare över hela Sovjetunionen en kampanj mot KKP och hetsar upp stämningen bland sovjetfolket mot Kina genom möten och resolutioner i partiorganisationerna på olika nivåer samt medels ett stort antal artiklar i pressen. Med detta för ögonen är det fullt berättigat att folk bekymrat undrar om SUKP: s Centralkommitté önskar driva förhållandet mellan Kina och Sovjetunionen till bristningsgränsen.

Det måste öppet framhållas att det nuvarande läget är mycket allvarligt såsom följd av de steg SUKP:s Centralkommitté tagit till försämring av det kinesisk-sovjetiska förhållandet. Vi hoppas uppriktigt att kamraterna i SUKP ska sätta värde på den kinesisk-sovjetiska enheten och inte driva saken till sin spets. Det bör stå klart att idéer inte kan blockeras och att det är omöjligt att lösa ideologiska meningsskiljaktigheter medels diktat eller befallningar. Det går inte att betrakta sina egna ord som de sista och avgörande och vägra att låta andra yttra sig. Det var många människor som begick sådana dårskaper i det förflutna, och de misslyckades allesammans. Kan något gott komma av att upprepa sådana misstag?

Vi är marxist-leninister. Meningsskiljaktigheterna mellan KKP och SUKP kommer småningom att lösas om man troget följer marxismen-leninismens principer och de revolutionära principerna i Deklarationen och Uttalandet, i stället för att handla stick i stäv med dem, och om man verkligen behandlar andra parten som en jämlike i stället för att försöka sätta sig på honom. Om meningsskiljaktigheterna inte kan lösas i dag, kan de anstå till i morgon. Om de inte kan lösas i år, kan de vänta till nästa år.

Kinas kommunistiska parti tar hela läget i betraktande. Vi besparar oss inga ansträngningar i den proletära världsrevolutionens intresse. Kinas kommunistiska parti är tålmodigt. Vi har redan såsom vår allvarliga mening sagt att de frågor som behöver diskuteras mellan KKP och SUKP allesammans bör gås igenom på ett kamratligt sätt, punkt för punkt, fullständigt och i detalj. Vad de bägge partierna enas om, kan avgöras med en gång och en överenskommelse ingås. Meningsskiljaktigheter, som inte omedelbart kan lösas, kan skjutas åsido i avvaktan på en senare uppgörelse. Om vi inte kan avsluta våra diskussioner vid ett möte, kan flera hållas, och våra partier kan hålla ytterligare bilaterala överläggningar. Nu som förr kommer Kinas kommunistiska parti inte att göra någonting som är till skada för den kinesisk-sovjetiska enheten.

KKP och SUKP och folken i Kina och Sovjetunionen har smitt en stor broderlig vänskap under långvariga revolutionära stormar, under det socialistiska uppbyggets förlopp och i kampen för kommunismens lysande ideal. Idag genomför imperialismen med Förenta staterna i spetsen febrilt sin aggressions- och krigspolitik. Den försöker strypa folkens revolutionära kamp och att slå sönder och förinta det socialistiska lägret, och den hotar allvarligt världens fred. Finns det någon anledning till att vi inte ska stå eniga mot ärkefienden?

Alla kommunister och revolutionära folk i hela världen hoppas nu ivrigt att de kinesisk-sovjetiska överläggningarna ska lämna positiva resultat och att den kinesisk-sovjetiska enheten ska bevaras och stärkas. Endast de av Förenta staterna anförda imperialisterna, reaktionärerna i alla länder och de moderna revisionisterna representerade av Titogruppen, räknar med att de kinesisk-sovjetiska överläggningarna ska misslyckas och splittring uppstå mellan KKP och SUKP. De underblåser lågorna, lägger bränsle på elden och gör sitt yttersta för att hetsa upp den ene mot den andre. Vi får inte svika de ivriga förhoppningarna hos våra kamrater och vänner i hela världen. Vi får inte falla i de amerikanska imperialisternas och deras medlöpares lömska fällor. Vår plikt är att stå fasta i princip, avlägsna meningsskiljaktigheterna, stärka enheten och föra en gemensam kamp mot fienden. Vi har inte rätt att kasta principerna över bord, vidga meningsskiljaktigheterna, skapa splittring och behandla fienden som en vän.

Än en gång riktar vi en uppriktig vädjan till kamraterna i SUKP att medverka i bemödandena för att överläggningarna mellan KKP och SUKP ska ge positiva resultat, att förbättra de kinesisk-sovjetiska förhållandena och stärka den internationella kommunistiska rörelsens solidaritet till förmån för den väldiga kamp som folken i hela världen för mot imperialismen och för världsfred, nationell befrielse, folkdemokrati och socialism.